Det är idag 5 år sen det föddes 10 valpar hemma i huste i Venjan. 10 små valpar som efter någon dag blev 9, då den sista valpen inte överlevde. Men kan säga att 9 valpar var tillräckligt!

Av 9 valpar så var 3 tikar och 6 hanar, och jag skulle få välja tik först. Lattja var den valpen som öppnade ögonen först av alla valparna, därför föll valet på henne. Ett val som jag aldrig ångrar <3

Hon har varit totalt olik sin mamma, hon har testat mig en gång vad gäller ben. Men det var bara en gång och aldrig mer. Första året så kunde hon nästan jämt gå lös, hade henne med mig till Forshaga och där fick hon gå lös på gångvägen mot Deje. Jag tränade med henne precis som jag gjorde med Yubla, vi har tävlat lydnad och agility. Hon älskar när vi tränar, men när det blir för mycket krav så tappar hon gnistan.

Jaktmässigt så har hon varit lite ojämn, men hon började jaga rätt tidigt ändå! Men Lattja är en sån hund som lessnar rätt fort, hon behöver belöning för sitt arbete. Trots det så har det skjutits några älgar för henne och även någon grävling. En gång när jag åkte upp till Buråberg så låg det björnskit på vägen som inte hade legat där dagen innan, så jag släppte henne på det. Hon var bort ca 45 min innan hon kom tillbaka, det måste ha varit när hon var runt 1-2 år.

Hon är otroligt lättlärd! Kan hur mycket trix som helst!

Någonting hände efter att jag tog bort Yubla, Lattja började smita och sen blev hon allt grinigare/bitchig mot andra hundar. Jag kunde inte släppa ihop henne med vilken hund som helst längre. Inte vart det bättre av att hon råkade bli påflugen någon gång heller. Men så när vi började skolan här i Bro och hon fick följa med på jakterna med Mathias så förändrades hon! Hon vart en hund med livsglädje, började tycka om andra hundar (framförallt jakthundar ;)). Det är flera som sätt förvandligen hos henne och det är underbart!

Hon jagar allt min tjej, allt från att träa skogsfågel till att skälla älg, hjort och vildsvin. En allround hund :) Nu på praktiken så fick hon köra mycket i vildsvinshägnen och det tyckte hon var skitkul! Ska bli väldigt spännande till hösten sen och se om det gett resultat :)

Men i december så hände det som inte fick hända, Lattja blev påkörd under en jakt. Jag stod ca 300m från vägen, men hörde hur bilen kom och hur den bromsade in. Följde henne på gpsen och såg att hon var på väg över vägen men så var den stilla på vägen ett tag. Sen tyckte jag att jag hörde att det skrek, men jag trodde att det var hundföraren nedanför mig som skrek något då vi precis börjat jakten. Sen så kommer Lattja till mig där jag står i skogen, märker att något är fel. Och så börjar hon hosta, och hon hostar upp blod. För jag lever fortfarande i förnekelsefasen, vill inte tro att hon blivit påkörd! Så vi knatar ut till vägen, inte där hon vart påkörd utan på andra sidan drevet. Och då märker jag absolut att något är fel, för hon går så lugnt och är slö, svansen hänger på henne och hon hostar emellanåt, är väldigt dålig i magen, pissar blod. Mathias ringer strömsholm och vi åker iväg direkt. När jag knatar genom skogen så ringer jag pappa och berättar med tårarna rinnandes nedför kinderna att Lattja nog har blivit påkörd, och de säger att de ska hjälpa mig.

Väl framme på Strömsholm så får vi komma in direkt. Där konstaterar dom att hon har vätska i lungorna, luft i bukhålan och att levern har fått sig en smäll. Så hon blir kvar där i 3 dagar innan jag får hämta hem henne igen. Och när jag hämtar henne så i recptionen så lägger hon sig ner och börjar klia sig på ryggen så där som hon brukar göra :)

Träffade de som kört på henne, då de varit snälla och ringt polisen och berätta händelsen. Och då berättade de hur det gått till. De hade kört på henne med deras front i Lattjas sida, och sen måste de ha kört över henne med bilen. Det var en vanlig bil och inte en högbil. Då var jag glad att Lattja är så tunn som hon är, för annars hade det gått illa. Hon hade en vakande ängel över sig just den dagen <3 Nu njuter vi av varje dag vi får tillsammans, för det var som en andra chans för oss.
Kan säga att den dagen hon blev friskförklarad, så firade hon det genom att smita hemma i Venjan ;)

Lattja är världens bästa, och jag kommer aldrig få en jämthund som henne. Visst hon jagar inte alltid klockrent, men hon är underbar annars! kelig, lätt att ha att göra med och fullkomligt underbar :) Så när jakthund blir ingen jämthund, det blir något annat!


Jag och Lattja, när jag har bestämt mig för henne :)
   
Lite bilder på en Busig Lattja :)

Lattja och Yubla. Yubla var en bra barnvakt! Det var hon som fostrade valparna då Mimmi inte ville.

Yubla och Lattja busar :)

Nu har Lattja brottat ner Yubla ;)

Söta lilla tjejen ^^

Här är hon lite större :)

Lattja 13v gammal, stor tös här! <3

Så här fin har min tös blivit nu! Tiden går fort <3

Även ett stort grattis till de andra i kullen!!

Nu ska vi äta lite och sen gå promenad.
Kramkram